Planeterna 2004

av Paul Schlyter (pausch@stjarnhimlen.se)
Merkurius, som fullbordar ett varv runt solen på bara 88 dygn, står under året i största elongation vid sju olika tillfällen. I år syns Merkurius relativt bra från våra breddgrader kring slutet på mars (aftonstjärna) samt kring mitten av september (morgonstjärna).

Venus är aftonstjärna från årets början till den 8 juni, och därefter morgonstjärna till årets slut. Venus står längst östligt från solen (46 grader) den 29 mars och längst västligt från solen (46 grader) den 17 augusti. Den 8 juni i år passerar Venus framför solskivan. Detta är en mycket sällsynt händelse - senast det hände var i december 1882 dvs för 121,5 år sedan.

Mars vandrar under året genom Fiskarnas, Vädurens, Oxens, Tvillingarnas, Kräftans, Lejonets, Jungfruns, Vågens och Skorpionens stjärnbilder. Den 15 september står Mars i konjunktion med solen.

Jupiter rör sig under året i Lejonets och Jungfruns stjärnbilder. Den står i opposition den 4 mars och i konjunktion den 22 september.

Saturnus befinner sig hela året i Tvillingarnas stjärnbild. Den 8 juli står den i konjunktion med solen. I år står Saturnus inte i opposition. Ringarna är under årets första halva nästan som mest öppna, med 26 graders lutning, men mot slutet av året har ringlutningen minskat till 22 grader.

Uranus befinner sig under året i Vattumannens stjärnbild. Den står i konjunktion den 22 februari. Oppositionen inträffar den 27 augusti, då Uranus har magnituden +5,7.

Neptunus befinner sig hela året i Stenbockens stjärnbild. Den står i konjunktion den 2 februari. Oppositionen inträffar den 6 augusti, då Neptunus har magnituden +7,8.

Pluto står i opposition den 11 juni, och syns då som en ljussvag stjärna av 14:e magnituden. Den syns hela året i Ormens stjärnbild.

(1) Ceres rör sig under våren i Tvillingarnas stjärnbild och återfinns mot årets slut i Jungfruns stjärnbild. Ceres står i opposition den 9 januari.

(2) Pallas syns under våren i Valfiskens och Floden Eridanus stjärnbilder, och mot årets slut hittar vi den i Sextantens och Bägarens stjärnbilder.

(3) Juno står i opposition den 9 juli. När vår natthimmel åter mörknar i augusti syns den i Sköldens stjärnbild.

(4) Vesta syns under hösten och till årets slut i Valfiskens och Vattumannens stjärnbilder. Den står i opposition den 13 september.

På vintern och våren kan man dessutom se bland annat (6) Hebe i Lilla Hunden och Tvillingarna, (15) Eunomia i Sextanten, Vattenormen och Kräftan, och (7) Iris i Bägaren, Lejonet och Sextanten.

På hösten ser man (9) Metis i Valfisken och Vattumannen, (40) Harmonia i Fiskarna och Valfisken, (27) Euterpe i Väduren och (8) Flora i Tvillingarna och Kräftan.

En ovanligt intressant asteroid på årets himmel är (4179) Toutatis som är den största kända "jordsnuddaren" med ca 8 km diameter. Dess form är dock avlång snarare än klotformig. I mitten av september kan man från vår horisont svagt skönja Toutatis i Stenbockens stjärnbild. Men den rör sig snabbt söderut, och vill man se dess vidare öden måste man åka långt söderut, då den rör sig genom Mikroskopets, Teleskopets, Påfågelns, Altarets, Södra Triangelns, Cirkelpassarens och Kentaurens stjärnbilder. Toutatis passerar närmast jorden strax före midnatt den 28-29 september, på bara drygt 4 månavstånd, långt ner på södra stjärnhimlen i Påfågelns och Altarets stjärnbilder (den rör sig fort över himlen då den står så nära!). Ungefär ett dygn tidigare, den 27-28 september, är Toutatis ljusast och befinner sig då i Teleskopets stjärnbild - då räcker det med en vanlig kikare för att se den. Följer man den en stund ser man den troligen också röra sig mot bakgrunden av stjärnor.