Planeterna 2008

av Paul Schlyter (pausch@stjarnhimlen.se)
Merkurius, som fullbordar ett varv runt solen på bara 88 dygn, står under året i största elongation vid sex olika tillfällen. I år syns Merkurius relativt bra från våra breddgrader i början och mitten av januari (aftonstjärna), under första halvan av maj (aftonstjärna), samt i senare delen av juli (morgonstjärna) och i slutet av oktober (morgonstjärna).

Venus är morgonstjärna från årets början till den 9 juni och därefter aftonstjärna till årets slut. Venus syns dåligt i år. Man ser den bäst på morgonhimlen i början på januari samt på kvällshimlen under andra halvan av december.

Mars vandrar under året genom Oxens, Tvillingarnas, Kräftans, Lejonets, Jungfruns, Vågens och Ormbärarens stjärnbilder för att vid årets slut slinka in in Skyttens stjärnbild. Från våra breddgrader syns Mars bra på kvällshimlen under årets första halva, men därefter syns den sämre. Den 8 december står Mars i konjunktion med solen..

Jupiter befinner sig under hela detta år i Skyttens stjärnbild. Den står i opposition den 9 juli. Jupiter syns inte bra hos oss i år, men man kan se den lågt i söder eller sydväst under sommaren.

Saturnus hittar man även detta år i Lejonets stjärnbild. Den 24 februari står Saturnus i opposition och den 4 september står den i konjunktion. Ringarna sluter sig allt mer - deras lutning minskar under året från 10 grader till bara 1 grad. Under nästa år ser vi Saturnus ringar precis från kanten. Saturnus syns i år bäst på vårens kvällshimmel.

Uranus finns i Vattumannens stjärnbild. Den står i konjunktion den 8 mars. Oppositionen inträffar den 13 september, då Uranus har magnituden +5,7. Uranus rör sig sakta norrut och blir därför lättare att se för varje år som går. Man ser den bäst på kvällshimlen i augusti och september.

Neptunus vandrar sakta i Stenbockens stjärnbild hela året. Den står i konjunktion den 11 februari. Oppositionen inträffar den 15 augusti, då Neptunus har magnituden +7,8. Neptunus syns bäst på hösten och rör sig norrut (fast långsammare än Uranus) och blir lättare att se för varje år som går.

Pluto står i opposition den 20 juni och syns då som en ljussvag stjärna av 14:e magnituden. Den rör sig hela året i Skyttens stjärnbild. Pluto rör sig sakta längre söderut på himlen och blir för varje år som går svårare att se hos oss.

(1) Ceres rör sig under årets första månader i Valfiskens, Vädurens och Oxens stjärnbilder. Sedan står Ceres i konjunktion den 28 juni, för att under årets senare del åter bli synlig, denna gång i Kräftans och Lejonets stjärnbilder.

(2) Pallas står i konjunktion den 30 mars, för att under årets senare del bli synlig i Valfiskens, Oxens, Eridanus, Harens och Duvans stjärnbilder. Pallas står i opposition den 4 december men har då hunnit röra sig så långt söderut att den inte längre stiger ovanför vår horisont här i Sverige.

(3) Juno står i år i opposition den 12 juni och lyser då med magnituden 10,0. Den blir svår att se under våra ljusa sommarnätter, men står ändå relativt högt på vår sommarhimmel, i Ormbärarens stjärnbild.

(4) Vesta står i konjunktion den 20 februari och blir sedan åter synlig på natthimlen framemot maj. Den rör sig därefter fram och tillbaka mellan Valfiskens och Fiskarnas tjärnbilder. Den 30 oktober står Vesta i opposition och lyser då med magnituden 6,5.

På vintern och våren kan man även se (8) Flora i Vädurens och Oxens stjärnbilder, (6) Hebe i Lejonets och Kräftans stjärnbilder, (15) Eunomia i Tvillingarnas stjärnbild samt (5) Astraea, (7) Iris och (41) Daphne i Jungfruns stjärnbild.
På sensommaren, hösten och förvintern syns (11) Parthenope i Stenbockens stjärnbild, (43) Ariadne i Fiskarnas och Vattumannens stjärnbilder samt (9) Metis i Vädurens stjärnbild.

Tre kometer förväntas bli hyfsat ljusa i år:
I december 2007 kan man se komet 8P/Tuttle vandra genom Cepheus, Cassiopeias, Andromedas, Triangelns och Fiskarnas stjärnbilder samtidigt som den ljusnar och mot årets slut kanske blir synlig med blotta ögat. Tuttle syns på kvällshimlen, långt bort från solen på himlen, men under januari 2008 vandrar den snabbt söderut genom Valfiskens och Ugnens stjärnbilder tills den försvinner under vår horisont omkring den 20 januari.
Komet 17P/Holmes passerade perihelium för så länge sen som i maj 2007 men fick ändå ett kraftigt utbrott i oktober 2007 och lyste ett tag så starkt som magnitud 2,5 i Perseus stjärnbild. Den kan vid 2008 års början fortfarande lysa så starkt som magnitud 5 eller 6, samtidigt som det utkastade gasmolnet nu syns större än månen på himlen. Holmes rör sig långsamt på himlen och stannar kvar i Perseus stjärnbild ända till början på april då den flyttar sig till Kuskens stjärnbild. Den passerar nära Algol den 25 januari.
Vid årets slut kan komet 85P/Boethin bli så ljus som 7:e magnituden.
Två andra kometer som blir lite ljusare än genomsnittskometen är 46P/Wirtanen som i januari och februari når 8:e magnituden kring Fiskarnas stjärnbild, och 6P/d'Arrest som i juli och augusti kan nå 10:e magnitude i Örnens och Stenbockens stjärnbilder. Och i februari 2009 kan komet C/2007 N3 Lulin nå 6:e magnituden i Jungfruns och Lejonets stjärnbilder.