Planeterna 2016
av Paul Schlyter (pausch@stjarnhimlen.se)
Merkurius, som fullbordar
ett varv runt solen på bara 88 dygn, står under året i största
elongation vid sex olika tillfällen. I år syns Merkurius relativt bra
från våra breddgrader under större delen av april (aftonstjärna), samt
i slutet av september och första halvan av oktober (morgonstjärna).
Venus syns mycket dåligt från
våra breddgrader i år. Rent teoretiskt är Venus morgonstjärna till den
6 juni och sedan aftonstjärna till årets slut, men den försvinner i
gryningsljuset redan i januari och återkommer inte på våra himlar
förrän i skymningen i november och december.
Mars rör sig under årets första
halva genom Jungfruns, Vågens, Skorpionens, Ormbärarens, och därefter
tillbaka genom Skorpionen till Vågens stjärnbild. Under årets andra halva
fortsätter Mars genom Skorpionens, Ormbärarens, Skyttens, Stenbockens och
Vattumannens stjärnbilder. Mars står i opposition den 22 maj, långt söderut
i Skorpionens stjärnbild. Vi ser Mars på morgonhimlen under våren och på
kvällshimlen under hösten och vintern. Under sommaren syns Mars hela vår
korta sommarnatt. När Mars nu börjar komma närmare jorden vid sina oppositioner
lyser den klart på vår himmel, med magnituden -2,1 vid oppositionen, nästan
lika ljust som Jupiter.
Jupiter rör sig under året i Lejonets
och Jungfruns stjärnbilder. Jupiter står i opposition den 8 mars då den lyser
med magnituden -2,5. Den syns bra på kvällshimlen från årets början till i juni
då den försvinner i skymningsljuset. Den 26 september står Jupiter i konjunktion,
och mot årets slut dyker Jupiter åter upp på morgonhimlen.
Saturnus vistas i år i Ormbärarens
stjärnbild. Den 3 juni står Saturnus i opposition och den 10 december står den
i konjunktion. Saturnus ringar blir i år så öppna de kan bli, men å andra sidan
kan vi inte se detta så bra eftersom Saturnus nu står långt söderut på vår himmel
och därför aldrig når särskilt långt ovanför vår horisont. Saturnus syns i år bäst
på senvårens kvällshimmel och försommarens natthimmel, inte så långt från Mars.
Saturnus är ändå lätt att se eftersom den blir så ljus när ringarna är öppna, vid
oppositionen lyser den med magnituden 0,0.
Uranus vistas under året i
Fiskarnas stjärnbild. Den står i konjunktion den 9 april. Oppositionen inträffar
den 15 oktober, då Uranus har magnituden +5,7. Uranus rör sig sakta norrut
och syns bäst på kvällshimlen från augusti till årets slut.
Neptunus befinner sig hela året
i Vattumannens stjärnbild. Den står i konjunktion den 28 februari.
Oppositionen inträffar den 2 september, då Neptunus har magnituden +7,8.
Neptunus syns bäst på hösten och rör sig norrut (fast långsammare än Uranus)
och blir lättare att se för varje år som går.
Dvärgplaneten Pluto står i opposition
den 7 juli och syns då som en ljussvag stjärna av 14:e magnituden. Den rör
sig hela året i Skyttens stjärnbild. Pluto, som redan står långt söderut på
vår himmel, rör sig sakta längre söderut på himlen och blir för varje år som
går svårare att se hos oss.
Dvärgplaneten (1) Ceres, som också är
den först upptäckta asteroiden, står i konjunktion den 3 mars. Den syns bra hos
oss på hösten i Valfiskens stjärnbild. Den står i opposition den 21 oktober och
lyser då med magnituden 7,5.
(2) Pallas, den andra upptäckta
asteroiden, står i konjunktion den 19 januari och syns inte hos oss förrän
på sensommaren och hösten, då den genomlöper Pegasus, Lilla Hästens och
Vattumannens stjärnbilder. Den står i opposition den 20 augusti och lyser
då med magnituden 9,2.
(3) Juno syns ganska ljussvag på vårens
natthimmel i Vågens och Jungfruns stjärnbilder. Den står i opposition den
27 april och lyser då med magnituden 10,1. Den 29 november står Juno i konjunktion.
(4) Vesta kan vi se dels
i början av året i Valfiskens och Fiskarnas stjärnbilder, och sedan
åter på sensommaren och hösten i Tvillingarnas och
Kräftans stjärnbilder. Däremellan står Vesta i konjunktion den 23 maj. Vesta når
opposition först nästa år, den 18 januari, då den lyser med magnituden 6,2.
På vintern och våren kan man även se
(27) Euterpe i Oxens stjärnbild,
(5) Astraea i Lejonets stjärnbild,
(6) Hebe i Jungfruns, Berenikes Hårs och Lejonets stjärnbilder,
(10) Hygiea i Jungfruns och Lejonets stjärnbilder,
samt (15) Eunomia i Fiskarnas och Vädurens stjärnbilder.
På sensommaren, hösten och förvintern syns
(18) Melpomene i Valfiskens stjärnbild,
(11) Parthenope i Valfiskens och Fiskarnas stjärnbilder,
samt (79) Eurynome i Vädurens stjärnbild.
Ingen komet som passerar närmast solen i år förväntas bli särskilt ljus. Men kometen
C/2013 US10 Catalina, som passerade närmast
solen den 15 november förra året, kommer under december 2015 och i början av 2016 att
snabbt röra sig norrut på himlen och synas väl från våra breddgrader. Den passerar då
genom Jungfruns, Björnvaktarens, Vakthundarnas, Stora Björnens, Drakens, Giraffens, Perseus
och Kuskens stjärnbilder. Catalina passerar närmast jorden den 17 januari och är ljusast
veckan innan dess. Därefter avtar den i ljusstyrka från magnitud 4,5 till ungefär 9. Men
som alltid är förutsagda kometmagnituder osäkra.