Planeterna 2017

av Paul Schlyter (pausch@stjarnhimlen.se)

Merkurius, som fullbordar ett varv runt solen på bara 88 dygn, står under året i största elongation vid sex olika tillfällen. I år syns Merkurius relativt bra från våra breddgrader under senare delen av mars och början av april (aftonstjärna), samt under andra halvan av september (morgonstjärna).

Venus lyser klart på kvällshimlen under årets första månader. Den är aftonstjärna till den 25 mars och därefter morgonstjärna till årets slut. Veckan omkring den 25 mars står Venus relativt långt norr om solen och kan då ses både i skymningen och i gryningen. En vanlig kikare gör det mycket lättare att hitta Venus då, och i kikaren ser man även Venusskäran klart och tydligt. Den är ca 30 ggr mindre än månens skära. Under årets andra halva syns Venus tydligt på morgonhimlen fram till mitten av november ungefär då den försvinner i solens strålar.

Mars genomlöper under året Vattumannens, Fiskarnas, Vädurens, Oxens, Tvillingarnas, Kräftans, Lejonets, Jungfruns och Vågens stjärnbilder. Mars syns under början av året på kvällshimlen men försvinner i maj i solens strålar. Den 27 juli står Mars i konjunktion med solen. Från oktober och till årets slut syns Mars åter, denna gång på morgonhimlen.

Jupiter rör sig under året i Jungfruns stjärnbild för att mot årets slut slinka in i Vågens stjärnbild. Den står i opposition den 7 april då den lyser med magnituden -2,5. Jupiter syns bra under årets första halva, först sent på natten och senare på kvällshimlen, till i juni då den försvinner i skymningsljuset. Den 26 oktober står Jupiter i konjunktion, och mot årets slut dyker Jupiter åter upp på morgonhimlen.

Saturnus vistas i år i Ormbärarens och Skyttens stjärnbilder. Den 15 juni står Saturnus i opposition och den 21 december står den i konjunktion. Saturnus ringar är nu så öppna de kan bli, men å andra sidan kan vi inte se detta så bra eftersom Saturnus nu står långt söderut på vår himmel och därför aldrig når särskilt långt ovanför vår horisont. Saturnus syns i år bäst på senvårens kvällshimmel och försommarens natthimmel. Saturnus är lätt att hitta på himlen eftersom den blir så ljus när ringarna är öppna. Vid oppositionen den 15 juni lyser Saturnus med magnituden 0,0.

Uranus vistas under året i Fiskarnas stjärnbild. Den står i konjunktion den 14 april. Oppositionen inträffar den 19 oktober, då Uranus har magnituden +5,7. Uranus rör sig sakta norrut och syns bäst på kvällshimlen från augusti till årets slut.

Neptunus befinner sig hela året i Vattumannens stjärnbild. Den står i konjunktion den 2 mars. Oppositionen inträffar den 5 september, då Neptunus har magnituden +7,8. Neptunus syns bäst på hösten och rör sig norrut (fast långsammare än Uranus) och blir lättare att se för varje år som går.

Dvärgplaneten Pluto står i opposition den 10 juli och syns då som en ljussvag stjärna av 14:e magnituden. Den rör sig hela året i Skyttens stjärnbild. Pluto, som redan står långt söderut på vår himmel, rör sig sakta längre söderut på himlen och blir för varje år som går svårare att se hos oss.

Dvärgplaneten (1) Ceres, som också är den först upptäckta asteroiden, står i konjunktion den 6 juni. Den syns måttligt bra hos i år. Bäst syns den mot årets slut då vi ser den i Lejonets stjärnbild.

(2) Pallas, den andra upptäckta asteroiden, syns mycket dåligt hos oss i år. Den står i konjunktion den 15 mars. På hösten står den långt söderut på himlen när den genomlöper stjärnbilderna Eridanus och Ugnen. Pallas når opposition den 29 oktober då den lyser med magnituden 8,2. Då kommer den som högst bara några få grader ovanför vår horisont.
(3) Juno syns heller inte bra hos oss i år. Den står i opposition den 2 juli i Sköldens stjärnbild, mitt under våra ljusa sommarnätter, och lyser då med magnituden 9,8.
(4) Vesta syns bra under årets första halva då den befinner sig i Kräftans och Lejonets stjärnbilder. Den står i opposition den 18 januari och lyser då med magnituden 6,3. I juni försvinner den i solens strålar och återkommer sedan inte förrän precis vid årets slut, i Vågens stjärnbild. Vesta står i konjunktion emd solen den 27 september.

På vintern och våren kan man även se (9) Metis i Lejonets stjärnbild, (15) Eunomia i Sextantens och Vattenormens stjärnbilder, (14) Irene i Lejonets stjärnbild, (29) Amphitrite i Lejonets stjärnbild samt (41) Daphne i Lejonets stjärnbild.
På sensommaren, hösten och förvintern syns (6) Hebe i Ormbärarens och Ormens stjärnbilder, (7) Iris i Vädurens stjärnbild, (89) Julia i Pegasus stjärnbild, (8) Flora i Tvillingarnas stjärnbild, (44) Nysa i Valfiskens stjärnbild, (20) Massalia i Oxens, Orions och Tvillingarnas stjärnbilder samt (349) Dembowska i Oxens stjärnbild.

Av årets periodiska kometer är det två som förväntas bli synliga i amatörteleskop utan större svårighet.
Komet 41P/Tuttle-Giacobini-Kresak syns under årets första halva och blir som ljusast i mars-april då den når magnitud 3. Då står den dessutom mycket högt på vår himmel och passerar stjärnbilder som Stora och Lilla Björn samt Draken. Den borde bli lätt att hitta i vanliga kikare och utanför städernas störande ljus även vara synlig med blotta ögat.
Komet 24P/Schaumasse blir inte alls lika ljus, den når bara magnitud 9. Men den bör ändå synas i små teleskop på morgonhimlen strax innan gryningen börjar,från oktober till december. Vi kan då se den i Lejonets och Jungfruns stjärnbilder.