Planeterna 2018

av Paul Schlyter (pausch@stjarnhimlen.se)

Merkurius, som fullbordar ett varv runt solen på bara 88 dygn, står under året i största elongation vid sju olika tillfällen. I år syns Merkurius relativt bra från våra breddgrader under första halvan av mars (aftonstjärna), samt i slutet av augusti och början av september (morgonstjärna).

Venus lyser klart på kvällshimlen under årets första månader. Den är morgonstjärna till den 9 januari, därefter aftonstjärna till 26 oktober, och till sist morgonstjärna till årets slut. Under våren och fram till ungefär midsommar syns Venus bra på vår kvällshimmel, men därefter står Venus lågt på kvällshimlen och kikare kan behövas för att hitta den efter solnedgången, tills den försvinner i solens strålar mot slutet av oktober. Under senare delen av november samt i december syns Venus bra på morgonhimlen.

Mars genomlöper under året Vågens, Skorpionens, Ormbärarens, Skyttens, Stenbockens och Vattumannens stjärnbilder, för att mot årets slut slinka över i Fiskarnas stjärnbild. Mars syns hela året lågt på vår himmel, på morgonhimlen under årets första halva, och på kvällshimlen mot hösten till årets slut. Den står i gynnsam opposition den 27 juli, i Skyttens stjärnbild, och den passerar närmast jorden den 31 juli.

Jupiter rör sig under nästan hela året i Vågens stjärnbild för att mot årets slut slinka in i Skorpionens och Ormbärarens stjärnbilder. Den står i opposition den 9 maj då den lyser med magnituden -2,5. Jupiter syns bra under årets första halva, först sent på natten och senare på kvällshimlen, ungefär till midsommar, sedan syns den lågt på himlen och en kikare kan behövas för att hitta den. Den 26 november står Jupiter i konjunktion med solen.

Saturnus vistas hela året i Skyttens stjärnbild. Den 27 juni står Saturnus i opposition. Lutningen hos Saturnus ringar börjar nu minska en aning men ringarna är fortfarande nästan så öppna som de kan bli. Å andra sidan kan vi inte se detta så bra eftersom Saturnus nu står långt söderut på vår himmel och därför aldrig når särskilt långt ovanför vår horisont. Saturnus syns i år bäst på senvårens kvällshimmel och försommarens natthimmel. Saturnus är lätt att hitta på himlen trots att den står lågt, eftersom den blir så ljus när ringarna är öppna. Vid oppositionen den 27 juni lyser Saturnus med magnituden 0,0.

Uranus rör sig under året i Fiskarnas och Vädurens stjärnbilder. Den står i konjunktion den 18 april. Oppositionen inträffar den 24 oktober då Uranus har magnituden +5,7. Uranus rör sig sakta norrut och syns bäst på kvällshimlen från augusti till årets slut.

Neptunus befinner sig hela året i Vattumannens stjärnbild. Den står i konjunktion den 4 mars. Oppositionen inträffar den 7 september, då Neptunus har magnituden +7,8. Neptunus syns bäst på hösten och rör sig norrut (fast långsammare än Uranus) och blir lättare att se för varje år som går.

Dvärgplaneten Pluto står i opposition den 12 juli och syns då som en ljussvag stjärna av 14:e magnituden. Den rör sig hela året i Skyttens stjärnbild. Pluto, som redan står långt söderut på vår himmel, rör sig sakta längre söderut på himlen och blir för varje år som går svårare att se hos oss.

Dvärgplaneten (1) Ceres, som också är den först upptäckta asteroiden, står i opposition den 31 januari då den lyser med magnituden 6,9. Den syns bra under årets första halva, i Kräftans och Lejonets stjärnbilder, innan den försvinner i solens strålar. Ceres står i konjunktion den 7 oktober.

(2) Pallas, den andra upptäckta asteroiden, syns dåligt hos oss i år. Under årets första halva vandrar den genom Ugnens, Valfiskens, Floden Eridanus, och Orions stjärnbilder. Den står i konjunktion den 7 augusti. Mot årets slut kan man åter se den på morgonhimlen i Jungfruns stjärnbild.

(3) Juno syns bäst under årets andra halva, i Oxens och Floden Eridanus stjärnbilder. Den står i konjunktion den 14 februari och i opposition den 17 november.

(4) Vesta syns dåligt hela året när den rör sig långt söderut på himlen i Vågens, Skorpionens, Ormbärarens och Skyttens stjärnbilder. Den står i opposition den 19 juni.

På vintern och våren kan man även se (20) Massalia i Oxens stjärnbild, (8) Flora i Tvillingarnas stjärnbild och (7) Iris i Vädurens och Oxens stjärnbilder.
På sensommaren, hösten och förvintern syns (6) Hebe i Oions och Enhörningens stjärnbilder, (40) Harmonia i Oxens stjärnbild och (433) Eros i Giraffens stjärnbild.

Av årets periodiska kometer är det två som förväntas bli synliga med blotta ögat samt ytterligare en som förväntas bli synlig i amatörteleskop utan större svårighet.

Komet 21P/Giacobini-Zinner rör sig under hösten långt norrut på vår himmel, för att sedan störtdyka söderut i oktober. Den är cirkumpolär (ständigt ovanför vår horisont) fram till mitten på september, då den också är ljusast och förväntas nå en magnitud på omkring 3,5.

Komet 46P/Wirtanen, som rör sig på södra stjärnhimlen fram till en bit in i december, passerar nära jorden i mitten av december samtidigt som den snabbt rör sig norrut på himlen. Den är ljusast då den är som närmast i mitten av december, då den förväntas nå magnituden 3. Komet Wirtanen fortsätter ligga långt norrut på himlen i flera månader i början av 2019, men den blir i februari-mars allt ljussvagare.

Komet 38P/Stephan-Oterma blir inte lika ljus men borde i alla fall synas i amatörteleskop utan större svårighet i slutet på november, då den når 9:e magnituden. Den ligger långt norrut på vår himmel i november och december.