Planeterna 2022

av Paul Schlyter (pausch@stjarnhimlen.se)

Merkurius, som fullbordar ett varv runt solen på bara 88 dygn, står under året i största elongation vid sju olika tillfällen. I år syns Merkurius relativt bra från våra breddgrader i början av januari och i slutet av april (aftonstjärna), samt kring mitten av oktober (morgonstjärna).

Venus som började synas på kvällshimlen i slutet av 2021 försvinner i solens strålar redan i början på januari. Från den 9 januari blir Venus morgonstjärna men syns inte hyfsat på morgonhimlen förrän i augusti-september. Men i oktober försvinner Venus åter i solens strålar när den blir aftonstjärna den 22 oktober. Men inte förrän mot slutet av december kommer Venus att bli lätt att se på vär kvällshimmel.

Mars genomlöper under året Ormbärarens, Skyttens, Stenbockens, Vattumannens, Fiskarnas, Valfiskens, Vädurens och Oxens stjärnbilder. Under hela hösten syns Mars bra på morgonhimlen. Den 8 december står Mars i opposition och syns då hela natten. Nu befinner sig Mars åter lite längre bort vid oppositionen jämfört med tidigare oppositioner. Mars största skenbara diameter blir i år inte större än drygt 17 bågsekunder.

Jupiter rör sig under året i Vattumannens, Fiskarnas och Valfiskens stjärnbilder för att på hösten åter röra sig in i Fiskarnas stjärnbild. Den 5 mars står Jupiter i konjunktion med solen. Den står i opposition den 26 september då den lyser med magnituden -2,9. I år syns Jupiter bäst under årets andra halva.

Saturnus vistas hela året i Stenbockens stjärnbild. Den 4 februari står Saturnus i konjunktion. med solen. Den 14 augusti står Saturnus i opposition och syns då hela den korta sommarnatten. Lutningen hos Saturnus ringar fortsätter att långsamt minska, men ringarna är fortfarande hyfsat öppna. Under året minskar ringarnas lutning mot oss från 18 till 14 grader. Saturnus börjar nu röra sig lite längre norrut på himlen och blir därför sakta lättare att se hos oss. Den syns bäst på sensommarens och höstens himmel.

Uranus syns i Vädurens stjärnbild hela året. Den står i konjunktion den 5 maj. Oppositionen inträffar den 9 november då Uranus har magnituden +5,7. Uranus rör sig sakta norrut och syns bäst på kvällshimlen från augusti till årets slut.

Neptunus rör sig under året i Vattumannens och Fiskarnas stjärnbilder för att under årets senare del röra sig tillbaka in i Vattumannen. Den står i konjunktion den 13 mars. Oppositionen inträffar den 16 september, då Neptunus har magnituden +7,8. Neptunus syns bäst på hösten och rör sig norrut (fast långsammare än Uranus) och blir nu lättare att se för varje år som går.

Dvärgplaneten Pluto står i opposition den 17 juli och syns då som en ljussvag stjärna av 14:e magnituden. Den befinner sig hela året i Skyttens stjärnbild. Pluto, som redan står långt söderut på vår himmel, rör sig sakta längre söderut på himlen och blir för varje år som går svårare att se hos oss. Den står i opposition den 20 juli.

Dvärgplaneten (1) Ceres, som också är den först upptäckta asteroiden, ser man under årets första halva i Oxens stjärnbild. Den försvinner sedan i solens strålar för att åter synas under årets tre sista månader i Lejonets och Jungfruns stjärnbilder. I år står Ceres inte i opposition.

(2) Pallas, den andra upptäckta asteroiden, syns under årets första månad i Vattumannens och Valfiskens stjärnbilder. Under årets tre sista månader rör den sig snabbt söderut på himlen, i Enhörningens och Stora Hundens stjärnbilder. I år står Pallas inte i opposition.

(3) Juno syns under årets andra halva i Fiskarnas och Vattumannens stjärnbilder. Juno står i år i opposition den 7 september och lyser då med magnituden 7,9.

(4) Vesta syns under årets andra halva i Stenbockens och Vattumannens stjärnbilder. Vesta står i år i opposition den 22 augusti och lyser då med magnituden 5,8.

På vintern och våren kan man även se (20) Massalia i Lejonets och Kräftans stjärnbilder, (7) Iris i Tvillingarnas stjärnbild, (8) Flora i Jungfruns stjärnbild samt (10) Hygiea i vågens och Jungfruns stjärnbilder.
På sensommaren, hösten och förvintern syns (6) Hebe i Kräftans stjärnbild, (324) Bamberga och (115) Thyra i Perseus stjärnbild, (27) Euterpe i Oxens och Vädurens stjärnbilder samt (349) Dembowska och (30) Urania i Oxens stjärnbild.

Av årets periodiska kometer är det en som förväntas bli synlig med kikare eller mindre amatörteleskop.

Komet 19P/Borrelly blir ljusast under senare delen av januari, med en magnitud kring 8, i Valfiskens stjärnbild. Den rör sig sedan snabbt norrut, genom Fiskarnas, Vädurens, Perseus och Kuskens stjärnbilder och kan därför fortsätta vara synlig hos oss in i april trots att dess ljusstyrka då har avtagit till omkring magnitud 10-11.