Planeterna 2024
av Paul Schlyter (pausch@stjarnhimlen.se)
Merkurius, som fullbordar
ett varv runt solen på bara 88 dygn, står under året i största
elongation vid sju olika tillfällen. I år syns Merkurius relativt bra
från våra breddgrader under andra halvan av mars (aftonstjärna)
samt kring mitten av november (morgonstjärna).
Venus syns dåligt hela året i
år. Den är morgonstjärna lågt på morgonhimlen fram till den 4 juni
varefter den blir aftonstjärna lågt på kvällshimlen. Precis vid årets
slut börjar vi åter se Venus lite bättre, på kvällshimlen.
Mars syns dåligt under årets
första halva. Den genomlöper under året Skyttens, Stenbockens,
Vattumannens, Fiskarnas, Vädurens, Oxens, Tvillingarnas och Kräftans
stjärnbilder. I år står Mars varken i konjunktion eller opposition
utan den syns på morgonhimlen hela året. Under årets andra halva syns
Mars betydligt bättre och mot slutet av året närmar den sig en ny
opposition i januari 2025.
Jupiter rör sig under året
i Vädurens och Oxens stjärnbilder. Den 18 maj står Jupiter i
konjunktion med solen. Den står i opposition den 7 december då den
lyser med magnituden -2,8. Jupiter syns bäst under årets andra halva.
Saturnus vistas under året i
Vattumannens stjärnbild. Den 28 februari står Saturnus i konjunktion
med solen. Den 8 september står Saturnus i opposition och syns då hela
natten. Lutningen hos Saturnus ringar börjar nu bli riktigt liten,
under året minskar lutningen ytterligare, från 9 till 2 grader.
Saturnus börjar nu röra sig lite längre norrut på himlen och blir
därför sakta lättare att se hos oss. Den syns bäst på sensommarens och
höstens himmel.
Uranus rör sig i Vädurens och
Oxens stjärnbilder. Den står i konjunktion den 13 maj. Oppositionen
inträffar den 17 november då Uranus har magnituden +5,6. Uranus rör
sig sakta norrut och syns bäst på kvällshimlen från augusti till årets slut.
Neptunus vistas under året
i Fiskarnas stjärnbild. Den står i konjunktion den 17 mars.
Oppositionen inträffar den 21 september, då Neptunus har magnituden
+7,8. Neptunus syns bäst på hösten och rör sig norrut och blir
lättare att se för varje år som går.
Dvärgplaneten Pluto står i opposition
den 23 juli och syns då som en ljussvag stjärna av 14:e magnituden.
Den befinner sig under året i Stenbockens stjärnbild. Pluto, som
redan står långt söderut på vår himmel, rör sig sakta längre söderut
på himlen och blir för varje år som går svårare att se hos oss.
Dvärgplaneten (1) Ceres, som
också är den först upptäckta asteroiden, ser vi dåligt i år. Under
årets första halva syns den lågt i Skyttens stjärnbild. Oppositionen
inträffar den 6 juli, lågt på himlen mitt under våra ljusa
sommarnätter.
(2) Pallas, den andra upptäckta
asteroiden, rör sig i år i Ormens, Herkules och Norra Kronans
stjärnbilder. Den står i opposition den 19 maj och syns bra på vår
himmel under både våren och hösten.
(3) Juno ser vi under årets
första halva i Lejonets stjärnbild. Den står i opposition den 3 mars.
Efter sommaren syns Juno dåligt hos oss. Konjunktionen med solen
infaller den 16 oktober.
(4) Vesta, som stod i
opposition den 21 december 2023, syns under vintern och våren i Oxens
och Tvillingarnas stjärnbilder. Den står i konjunktion den 20 augusti.
Mot årets slut kan vi åter se Vesta på morgonhimlen i Jungfruns
stjärnbild.
På vintern och våren kan man även se
(5) Astraea i Orions stjärnbild,
(9) Metis i Oxens och Kuskens stjärnbilder,
(23) Thalia i stjärnbilderna Berenikes hår och Lejonet,
(532) Herculina i
stjärnbilderna Björnvaktaren, Berenikes hår och Jungfrun samt
(6) Hebe i Jungfruns och Björnvaktarens stjärnbilder.
På sensommaren, hösten och förvintern syns
(15) Eunomia i Perseus och Kuskens stjärnbilder,
(16) Psyche,
(194) Prokne och
(7) Iris i Stenbockens och Vattumannens stjärnbilder,
(20) Massalia i Fiskarnas stjärnbild,
(39) Laetitia i Valfiskens stjärnbild,
(1036) Ganymedes i Svanens och Pegasus stjärnbilder,
(19) Fortuna i Vädurens och Fiskarnas stjärnbilder samt
(14) Irene i Tvillingarnas stjärnbild.
Av årets periodiska kometer är det tre som
förväntas bli synliga med kikare eller mindre amatörteleskop.
Komet 12P/Pons-Brooks blir
ljusast i april då den nästan når 4:e magnituden i Vädurens och Oxens
stjärnbilder. Innan dess har vi kunnat se den i Svanens, Ödlans,
Andromeras, Fiskarnas och Vädurens stjärnbilder. Efter att ha varit
ljusast rör den sig snabbt söderut genom Eridanus stjärnbilder där
den försvinner från vår horisont och bara syns från södra halvklotet.
Komet 13P/Olbers, som passerar
sitt perihelium den 30 juni, mitt under våra ljusa sommarnätter, syns
därefter på morgonhimlen där den genomlöper stjärnbilderna Lodjuret,
Lilla Lejonet, Stora Björn, Berenikes Hår, Björnvaktaren och Jungfrun
innan den försvinner i solens strålar.
Komet C/2021 S3 (PANSTARRS),
som inte är kortperiodisk (uppskattad period ca tio tusen år),
passerar perihelium kring mitten av februari då den syns på södra
stjärnhimlen. Den kan därefter ses på morgonhimlen där den som
ljusast nästan når magnitud 7 i mars i Ormbärarens stjärnbild. Den
rör sig därefter genom stjärnbilderna Ormen, Örnen, Pilen, Räven och
Svanen innan våra ljusa sommarnätter gör den svår att se. När våra
mörka nätter återvänder i augusti syns den som ett betydligt
ljussvagare objekt långt norrut på vår himmel, i stjärnbilderna
Draken och Svanen.